17 november 1922 bildades Svenska ishockeyförbundet. Dessförinnan hade det varit Svenska fotbollsförbundet som organiserade den svenska ishockeyn, och vid VM 1920 bestod det svenska landslaget framför allt av bandyspelare. Trots det gick det ganska bra: Sverige slutade på en fjärdeplats.
Pionjären
Trots den blygsamma och relativt sena starten för ishockey i Sverige har vårt land kommit att hävda sig som en av de stora ishockeynationerna i världen. Många svenskar har spelat i den nordamerikanska proffsligan NHL. Allra först var Gustav Forslund, född 1906 i Sandvik utanför Umeå, som säsongen 1932-33 spelade för Ottawa Senators. Spelarlönerna på den tiden var inte i närheten av dagens, och det blev bara en säsong för Forslund, som dock fortsatte att spela i klubbar i lägre divisioner till 1941.
De största
En annan tidig svensk ishockeyexport var Sven Tumba, som prövade lyckan i Boston Bruins, men inte lyckades särskilt väl. Den store pionjären ifråga om Nordamerikakarriär, och troligen Sveriges främste ishockeyspelare genom tiderna, är Börje Salming från byn Salmi i Kiruna kommun. Salming spelade under perioden 1973-1989 i Toronto Maple Leafs, där han fortfarande innehar klubbrekordet för flest assists, och sedan en säsong i Detroit Red Wings innan han återvände till Sverige. Salming är som ende svensk invald i ishockeyns Hall of Fame, och han utsågs till en av seklets sex bästa hockeyspelare i anslutning till internationella ishockeyförbundets 100-årsjubileum år 2008.
En annan svensk som spelat för Toronto är Mats Sundin, som från 1990 spelade 18 säsonger för Quebec Nordiques, Toronto Maple Leafs och Vancouver Canucks. Sundin blev förste svensk att göra 500 mål i NHL, och är även den svensk som gjort flest poäng i NHL:s historia.
På målvaktssidan är det framför allt en svensk som utmärkt sig: Pelle Lindbergh, som under sin tid som målvakt i Philidelphia Flyers blev förste europé, och hittills enda svensk, att vinna Vezina Trophy, priset för bästa målvakt i NHL.