Snus och ishockey

Man kan tycka att sport och nikotin inte borde höra ihop alls, men så är det ofta inte. I USA förknippas tuggtobak framför allt med baseball och i Sverige är kopplingen mellan snus och ishockey stark.
Många idrottare väljer att inte röka, då detta har en starkt negativ inverkan på framför allt konditionen och lungkapaciteten. Dessutom vistas de mycket i sporthallar och träningslokaler, där det inte är lämpligt att röka. Även om man bortser från det faktum att rökförbud råder snart sagt i alla byggnader i Sverige så är en ishall inte en lämplig plats för rökning, eftersom dåligt släckta cigarettfimpar skulle kunna smälta upp märken i isen och göra den gropig, eller ännu värre antända de kemikalier som används som köldmedium i kylanläggningen.
Även innan man blev medveten om rökningens skadeverkningar var därför snus det dominerande bland ishockeyspelare, till skillnad från till exempel fotboll och tennis där det var vanligare med cigaretter, pipor och andra rökverk.
Snus används framför allt i Norge, Sverige och Finland, och kanske är det en del av förklaringen till varför åtminstone två av dessa länder har nått stora framgångar i ishockey. I länder som Kanada, Tjeckien och Ryssland är det istället tuggtobak som dominerar bland ishockeyspelare. Snus är ju förbjudet att sälja i EU, även om det finns produkter som är snarlika men som marknadsförs som tuggtobak, och som är lagliga att sälja. I USA däremot, där ju ishockeyn har sin främsta arena åtminstone kommersiellt, finns snus, kallat ”dipping tobacco”, som introducerades av svenska invandrare på 1800-talet. Om det är populärt bland ishcokeyspelare även ”over there” är dock oklart.